….som Haddock säger till några illvilliga skurkar i tidernas bästa serieäventyr. Övriga förklaringar överflödiga.

Det verkar som om tävlingens nestor har bitit sig fast ända in i sångtävlingens final. Det är svårt att greppa detta. Jag är stolt, glad och som man ofta säger här i den kungliga Hufvudstaden- enormt taggad.

I finalen kommer jag att få framföra min singel ”I just can´t get enough” men även en duett tillsammans med min förebild och coach- Ola Salo. En fantastisk känsla! Det är inte vilken duett som helst, utan en hyllning till min barndoms hjältar, de som förde mig in på den musikaliska banan som liten gosse. Jag talar naturligtvis om KISS. Ola och jag hyser samma varma känslor för denna teatraliska och banbrytande grupp. Låten vi ska framföra är…. Nej, jag avslöjar inte detta. Ni får titta på programmet.

Några av er har hört av sig och frågat hur jag tar mina höga toner i programmet. Har jag haft några särskilda metoder och uppvärmningstricks genom åren inför ett framträdande? Svaret är att jag brukar harkla mig ett par gånger innan ett framträdande. Nu har jag dock lärt mig ett o annat röstknep av vokalcoach Sofia Lilja i denna tävling. För att inte tala om Tess Merkel som kan allt om hur man tar scenen i besittning.

Vad gäller scenframträdanden så har det kommit en del mail om hur jag lyckas hålla min lilla nätta kropp i sådan fysikalisk fulländning att jag formligen studsar fram på scenen som en heliumfylld apekatt. Jag är mogen för Let´s dance, som Uggla sa. Ja, hårt arbete och rigorös diet, skulle jag vilja säga. Jag tillämpar Fatkinsdieten. Vill ni har recept så maila!

Men nu mina kära vänner, ska jag förbereda mig inför finalen. Ni vet att jag har nått ända hit enkom genom hårt arbete och er goda vilja!

Tack för allt fint stöd genom programmet!

För er som känner att ni vill ge mig sådan ynnest att ni unnar mig segern:

Micke ”Mojo” Nilsson (Ola Salo)
Låt: I just can’t get enough
Ring: 099-414 02
Smsa: MICKE till 72 400

Eder tillgivne / Micke Mojo Nilsson

…som det enligt tecknaren Don Martin låter när mirakelkvinnan tar av sig BH:n
(googla bilden ur serietidningen MAD).

Så står jag där återigen en fredag. Fylld av energi och förväntan inför kvällens framträdande i semifinalen av The Voice Sverige.
Det har varit en lång och härlig resa som har tagit mig dit jag står nu.
Buren av folkets händer, som ingjutit mod och kraft på min stolta fana, på väg mot nya äfventyr.
Somliga av er tycker kanske att jag låter gammalmodig och högtravande nu och jag instämmer.

Den här gången är jag förstärkt med ”Lily”. Min gitarr.
För er som är nyfikna på henne, se följande klipp

Någon har frågat om mina blå glasögon. Någon vill köpa likadana.  Ja, det är glasögon med skärpa i.
Jag är en närsynt herre. Utan mina glasögon kisar jag som en Renée Zellweger med citron i ögonen.
Jag har ett blått filter på mina glasögon, vilket inte alls är en slump. Det skyddar ögonen mot solljuset och dessutom får alla mina medmänniskor ett litet drag av smurf i hyn när jag betraktar dem. Detta gör tillvaron en smula roligare.
En annan fin bieffekt av detta är också att jag ser härligt galen ut när jag spärrar upp ögonen i tv. Kanske har detta en hypnotisk effekt på somliga tittare och de röstar frenetisk på sina telefoner efter en släng av hypnosblicken.
Man kan ju alltid hoppas. Kanske vänder sig också några bort i vämjelse och utbrister: ”vet hut, otäcka karl!” Om detta vet jag intet. Vad jag däremot vet är att jag ser framemot att få framföra Lenny Kravitz ” Are You Gonna Go My Way”.

Vilken partydänga! En soulbeatig stompfest med ett dansdriv som kan få en gråsten på fötter.
Som grädde på moset så har jag dansare denna gång. Vilken lycka! Broadway-här kommer vi!
Viva Las Vegas- Elvis is alive! Eller nej, det är han inte. Lika lite som han blev kidnappad av Aliens och förd till en annan galax 1977 som oroväckande många amerikaner tycks tro. Vi ska dock försöka få en liten ”Elvis i Las Vegas”- känsla över numret. Så det så. Därmed inte sagt att jag jämför mig med Elvis.
Jag är inte ens den lossnande paljetten i hans 70-talskostym. Apropå kläder så ska jag ha en skinnkavaj på mig. Den är fantastiskt snygg. Sitter lite tajt. Men fantastiskt vacker.
Bättre lyss till den skinnkavaj som sprack än att aldrig lyfta en arm, som det gamla ordspråket lyder.

Kära vänner. Om ni så orkar, har lust eller rent av vill. Rösta gärna.

Ha en fin dag! Eder ödmjuke mandolinstämmare: /Mojo
Ring: 099-414 01
Eller sms:a MICKE till 72 400

Vår mästercoach, Ola Salo, bjöd oss till en libanesisk restaurang. Vackert.

Förra veckans outfit. Lite Peter Fonda i Easy Rider.

Super- Niccie. Vi två är sist kvar i Olas lag.

Vår förträffliga spindel i nätet, Simona

Vid Teutates!

….som invånarna i Asterix galliska by ofta säger, när ngt uppseendeväckande har inträffat.

Det uppseendeväckande för min del i detta avseende är att jag blev framröstad att stanna i programmet av tittarna i fredagens avsnitt av The Voice Sverige. Det kändes överväldigande att få det stödet. Återigen: det är ju ni därute som räknas. Utan sin publik är en artist reducerad till en viskning i vinden, en omärkbar talgoxefjärt i luften. Jag passar på att här än en gång tacka för visad kärlek och uppskattning.

I kommande liveprogram på fredag har jag anförtrotts den ansvarsfyllda uppgiften att sjunga en Rainbowlåt, Long Live Rock n Roll! Det kommer att bli en hyllning till en av rockhistoriens största röster- Ronnie James Dio. En man som tyvärr gick bort 2010.  Jag minns att jag när jag hörde Dio första gången trodde att han var en bjässe till karl. Vem skulle annars kunna besitta denna variationsrika röst? Ett omfång som spänner mellan ett lejons kraftfulla rytande till en fjärilsvinges varsamma smek. Döm om min förvåning när jag noterade att karln var till formatet tre äpplen hög.

En gigantisk röst i en liten kropp! Låten som sådan är rejält genuin och  redig kött- o potatisrock! Geniet Ritchie Blackmore lyckades återigen skapa ett fantastisk riff i tonarten G. Ett riff som svänger så att det svartnar fint framför ögonen. Ola Salo coachade mig på sedvanligt rättframt vis inför uppgiften. Han sa till mig att jag skulle känna det som att jag hade en gigantiskt pung som i knähöjd pendlade från sida till sida i låtens rytmik. Jag förstår precis vad han menar. Om det är ett framgångsrecept eller ej får fredagen utvisa.

För er som väntat på att jag i detta nummer ska ta ut dansstegen lite, slå klackarna i taket och ta min smidiga kropp till Michael Jacksonnivåer i yster streetdanceanda- tyvärr, jag måste göra er besvikna denna gång också.

Men för er som tror att världen klarar sig utmärkt utan att se min gigantiska lekamen i sprättiga dansförsök, grattis, ni klarar er denna gång också.

En första uppmaning: Om ni skulle råka på att skåda detta moment i programmet, ställ er upp o vråla unisont i ett gutturalt: LOONG LIVE ROCK N ROLL!

Min andra uppmaning blir naturligtvis, för er som så känner.. Rösta på mig med hjälp av  följande uppgifter:

Mvh/ Eder Micke Mojo Nilsson

Ring

099-414 09

Eller smsa:
MICKE till 72 400

Ja, så hette Tarzans son, om vilken det gick att läsa i en serietidning med samma namn på 70- och 80-talet. Vän av ordning undrar kanske vad det har i en sångares blogg att göra och svaret är- absolut ingenting. Jag bara fortsätter serietemat som inleddes med tidigare rubriker i denna blogg.

Nu står vi  inför fredagens livesändningar i The Voice och detta innebär att vi deltagare börjar känna en del svettningar anfrätta våra kroppar. En slags dagen innan- stämning råder på hotellet där de flesta deltagare som inte är från Stockholmsområdet bor. Nyss hörde jag en av deltagarna i programmet undslippa sig en sångövning som hade gjort självaste Bianca Castafiore grön av avund. Själv har jag laddat upp med grönt te och avancerade yogaövningar, samt tibetansk strupsång.

Nej, den bästa uppladdningen skedde redan igår afton, då jag och ett par eminenta sångfåglar i Olas lag såg det klassiska rockeposet, den ultimata musikfilmen : “This is Spinal Tap”.  Har man inte sett den har man ett stor hål i sin själ…

Jag ska sjunga en låt som förpliktigar i livesändningen. Den frustrerade kärlekens epos- “I wanna know what love is” med Foreigner. Otaliga är de människor som dansat tryckare till den. Kanske som jag på ett mellanstadiedisco, med en doft av ljummen “Date” roll-on, gosspruttar och hårspray från tjejens upprättstående stylade lugg kittlandes i näsan. Min eminente coach och andlige ledsagare, Ola Salo, beskriver låtens keyboardslingor som dansande norrsken, vilket också kommer att synas på bakgrundens ljuskärmar i direktsändningen.

Som vanligt kommer jag att ge allt när jag står där på scenen. Jag kommer sjunga för alla ER som någon gång varit fångna i den olyckliga kärlekens gastkramande grepp. Ni som ställt er frågan: törs jag satsa igen? kommer kärleken min väg igen?

Förhoppningsvis har ni funnit er kärlek igen, eller kommer att göra det. En sak är dock säker. Jag hyser kärlek i mitt breda bröst till den som till äventyrs skulle vilja stötta mig i programmet. Det går att göra det genom att ringa eller sms:a enligt följande:

099-414 10
Sms:a MICKE till 72 400

5,70 kr/samtal el. sms + ev. trafikavg

Eder tillgivne och ödmjuke tjänare/ Mojo